facebook twitter pinterest instagram youtube bloglovin

Dec 15, 2014

How I became a concept artist - Part 2

Fox unicorn photoshop



After graduation, I started to feel really anxious and my motivation was pretty much down to zero. I felt absolutely knocked down by the rejections(I never had a plan B, because at the time, due to arrogance haha. In your face, ego..), and everything got uphill from there. At least that's what I started to feel like. 

I can tell you more about that some other time.

Back to my teens: I became more and more aware of  one thing - that all the animated movies being released every year are being made by real people. Somewhere out there, there are actually people working with this. They're actually doing thos FOR A LIVING! And their names appears in the credits in cinemas?! How cool is that.

Those thought started buzzing at the back of my head. I knew that I wanted to do this, but didn't have any idea how to get there. It felt like all those things happens in a land faaar far away. USA. Growing up in Sweden, that place felt just as surreal as Narnia. You kinda needed an enchanted closet to get there... We don't have that many studios here, or schools for that matter.

Then luckily, on a cold and rainy afternoom, I saw a billboard at the subway.



To be continued...

Part 1
Part 3




////

Svenska :)


Efter studenten så hade jag rätt mkt ångest och motivationen va så gott som noll. Kände mig så golvad av avslagen och inget gick bra kändes det som(Jag hade aldrig fixat en plan B, pga arrogans. Tji fick jag...).

Mer om det en annan gång.

Tillbaka till tonårstiden: Jag blev mer och mer medveten om att alla animerade filmer som kommer ut varje år, görs faktiskt av riktiga människor. Nånstans i världen så sitter det folk i studios och har det där som ETT JOBB! De ritar coola saker for a living! Och sen syns de i TV och på bioduken?!

Tankarna om ett sånt jobb i framtiden började gro i bakhuvudet på mig. Jag visste att jag ville, men hade inte en susning om hur man kommer dit. Det kändes som om alla satt i stora mystiska USA, ett fjärran land som inte ens fanns på riktigt. Typ ett Narnia, du måste hitta en magisk garderob för att komma dit. Kändes sjukt omöjligt helt enkelt..

Men sen en kall och regning eftermiddag, så fick jag upp ögonen för en affisch i tunnelbanan.



Fortsättning följer...




- Andrea


2 comments:

  1. När jag gick media på gymnasiet så kom jag också i de där tankarna. Att det faktiskt finns människor som har sånt som ett jobb. Så sjukt coolt! Fast jag suger på att teckna och rita, så det var inget för mig... Du är superduktig!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack! :) Ah, skönt att man inte va ensam om det haha. Kändes som att det va en relativt udda grej att drömma om här i Sverige. Men det e aldrig för sent att lära sig teckna bättre!

      Vi alla lärde ju oss att skriva, det e typ samma approach. Gäller bara att orka öva en massa, haha. Jag orkade aldrig lära mig spela gitarr dock haha så suger på det.

      Delete

 photo envye.jpg
envye blogger theme